Tankesmedjan

Tankesmedjan

Vad är tillväxt - vad är bättre liv ?

Grön omstartPosted by Mattias Fri, October 14, 2016 08:40:42

Birger Schlaug:

Ekonomisk tillväxt har gett oss välfärd och välstånd. Utan ekonomisk tillväxt hade vi inte varit där vi är idag. Det är därför förståeligt att så många, så envetet och så gärna ser ekonomisk tillväxt som ett grundfundament för vår utveckling.

Det är vanligt att ekonomer och politiker hävdar att tillväxten är en förutsättning för det som de flesta av oss sätter värde på – en god standard, trygghet och välstånd. Och så hänvisar man till våra föräldrar och morföräldrars marsch ut ur fattigdom, hur vi fått moderna bostäder med rinnande varmt vatten och wc, mat på bordet och möjlighet för de flesta familjer att köpa bil och kanske till och med en sommarstuga.

Men man kan förstås vända på det. Det är människors behov och vilja att förbättra sina och sina medmänniskors liv som drivit fram uppfinningar, verksamheter och regelverk som lett till ekonomisk tillväxt. Vi har fått bättre bostäder, vi slipper hungra, vi har fått bekvämare liv därför att vi har strävat dithän. Och den strävan har lett till ekonomisk tillväxt.

Vad som är hönan och ägget – är det tillväxten som gett oss det goda livet, eller är det stävan efter det goda livet som lett till tillväxt – är inte ointressant. Den kan förvisso ses som en filosofisk fråga, men jag ser den också som en reellt praktiskt fråga. Är ekonomisk tillväxt en förutsättning för utveckling? Eller är det något som är en förutsättning i vissa skeden av det vi upplever som utveckling i den värld som vi organiserat på det sätt vi de facto har gjort? Har vi idag andra behov än de som ekonomisk tillväxt kan medföra? Är det till och med så att ekonomisk tillväxt i ett visst utvecklingsskede tenderar till att bli oekonomisk – rent av destruktiv för både människa och miljö?

Jag menar att vi måste förhålla oss mer vetenskapligt till begreppet tillväxt. Vi får inte utgå från att ständig ekonomisk tillväxt är den enda vägen till fungerande samhällen, goda liv och fortsatt utveckling. I den naturvetenskapliga världen ingår ständigt ifrågasättande av den kunskap som man sitter inne med. Själva kärnan i vetenskap är ifrågasättande. Det är i fundamentalistisk religion man inte ifrågasätter. Tron på ekonomisk tillväxt är mer av religion än av vetenskap.

Ekonomisk tillväxt är ett omsättningsmått. Det betecknar en årlig ökning av vår samlade produktion av varor och tjänster.

Redan här skär det sig med mångas missuppfattning om vad tillväxt står för. Jag har mött mängder med människor – inte minst retoriskt sinnade politiker - som hävdat att ”utan tillväxt blir vi fattigare” eller ”utan tillväxt stannar utvecklingen”.

Är tillväxtvännen riktigt retoriskt uppjagad så kan det hetta till med utrop som ”vi hamnar i grottorna”.

Men riktigt så enkelt är det inte. I ordet ”fattig” ligger värderingar – det kan i den ekonomistiska världen ibland kokas ner till att vara mindre rik än någon annan – vi älskar ju att jämföra oss med andra. Det är en del av det sociala spelet.

Ibland kan vi vara fattiga fast vi är materiellt rika, hög hastighet genom livet kan upplevas som att leva ett fattigt liv. Vi kan vara socialt, kulturellt och, om ni så vill, andligt fattiga trots ett liv i materiell rikedom.

Utan tillväxt stannar utvecklingen, hävdas det således ofta. I realiteten innebär den tanken att utan snabbare och bredare ström genom samhället av varor och tjänster, så stannar utvecklingen. Jag anser att en sådan ståndpunkt gränsar till det djupt antiintellektuella.

I åtskilliga materiellt fattiga länder kan det naturligtvis beskrivas på det enkla sättet - utan tillväxt stannar utvecklingen - precis som det kunnat göras i vårt land under många decennier. Men vad som är utveckling – i dess goda betydelse - i ett redan materiellt rikt land kan onekligen diskuteras. Och bör diskuteras. Är det utveckling att konsumera fler alltmer kortlivade varor? Är det utveckling att pendla längre och längre avstånd? Är det utveckling att få mindre tid i vardagen för sina barn? Är det utveckling att ha som målsättning att skapa jobb? Är det utveckling att föra över allt mer av vår vardag till sådant som räknas in i BNP? Vad betyder det till slut för människan?

Vi måste fundera mer över vad en människa är, vad livet är, vad ett gott liv är. Lägg till det problemen med hur det vi kallar ekonomi tär på jordens resurser, hur de planetära processerna skadas, hur jakten på ekonomisk tillväxt drivs genom skuldsättning.

Att tala om tillväxt är problematiskt. För det är inte säkert att alla har klart för sig på vilka matematiska grunder begreppet ekonomisk tillväxt vilar. ”Det är klart vi ska ha tillväxt”, är en vanlig reaktion från ryggmärgen. För de flesta är tillväxt i vardagslivet nämligen en fråga om att något växer på ett fysiskt eller kanske linjärt sätt. Barnet växer. Tomatplantorna växer. Men hade barnet växt enligt principerna för ekonomisk tillväxt – det vill säga exponentiellt - då hade vi varit starkt oroade. Och hade tomatplantan växt enligt samma princip hade växthuset sprängts innan sommaren var över.

Vad finns det då för grundvarianter av tillväxt? Jo, man brukar tala om fysisk (biologisk) tillväxt, linjär tillväxt och exponentiell tillväxt. Det är den sistnämnda som utgör modell för hur vi beräknar ekonomisk tillväxt. Vad skiljer då dessa varianter åt?

Fysiskt, eller biologiskt, tillväxt innebär att växa på det sätt som människor, djur och växter gör. Vi växer fort under den första delen av våra liv, sedan saktar vi ner och vid dryga 20 år så stannar människans fysiska tillväxt. Men bara den fysiska. Ur ett annat perspektiv växer vi betydligt längre då vi utvecklas socialt, kulturellt och intellektuellt.

Det linjära sättet att växa kan innebära att till exempel produktionen av pappersmassa ökar med 2000 ton per år. Sker detta i tio år så är det en reell ökning, men i nyhetsflödet kommer det troligen beskrivas som att tillväxten minskar eftersom den procentuella ökningstakten är mindre i slutet av tidsperioden än i början.

Exponentiell tillväxt innebär att om ekonomin växer med 3 % per år så har tillväxten efter tio år inte varit 30 % utan närmare 34 %, eftersom nästa års tillväxt är lite större än året före. Den reella volymen i tillväxten blir alltså större och större för varje år som går. Vilket kanske kan uppfattas som harmlöst för den som inte älskar matematik. Gör man det så blir man bekymrad. Av rena överlevnadsinstinkter.

När ekonomijournalisterna jublar över att vi har 4 procents tillväxt så kan det låta fullt rimligt. I många länder är det också fullt rimligt. Materiellt fattiga länder behöver tillväxt. Det måste sägas gång på gång. Och det kommer att få konsekvenser för oss som lever i den rika delen av världen. Vi måste nämligen släppa vår fastnaglade uppfattning om att ju mer överflöd vi har på bordet, ju fler smulor ramlar ner till de fattiga. Vi måste skapa ekologiskt utrymme för de som lever i materiell fattigdom. Och det räcker inte med teknisk utveckling – den hinner inte med det faktum att jordens befolkning växer. Var och en av oss får allt mindre ekologiskt utrymme när vi skall dela det totala utrymmet med fler. Lägg till det att den konsumtionsstarka medelklassen ökar. Tekniken hänger inte med, vilket bland annat visar sig i att dagen då vi lever på jordens kapital, istället för på dess ränta, år efter år flyttas bakåt.

När ekonomijournalisten jublar över att vi har 4 procents tillväxt - för att inte tala om hur stolt finansministern är - ska man veta att 4 procents tillväxt i sin förlängning innebär en fördubblad ekonomisk volym på 18 år. En fyrdubblad på 36 år. En åttadubblad på 54 år. Efter 90 år är den 32 gånger större, efter 108 år 1024 gånger större och efter 504 år 268 435 456 gånger större.

Det är detta som utgör exponentiell tillväxt. Det är detta som den ekonomiska tillväxtens vänner på fullt allvar anser är önskvärt, nödvändigt och möjligt.

Om de slår upp Nationalencyklopedin så kommer de att finna följande text: ”Ekonomisk tillväxt enligt ett konstant procenttal leder till exponentiell tillväxt med i längden orimliga följder.”

Tillväxt är ett bekymmersamt begrepp eftersom dess innebörd kan tolkas på så många olika sätt. Vi vill ha tillväxt av mycket som är gott. Många menar att vindkraft, solkraft, elbilar och ekologisk odling är sådant som skall växa. Man säger sig vilja ha tillväxt inom dessa områden. Man talar om ”grön tillväxt”. Och ger gärna intryck av att denna ”gröna tillväxt” med automatik också leder till ekonomisk tillväxt.

Men så är det naturligtvis inte. Ekonomisk tillväxt innebär ju att värdet av färdiga varor och tjänster är högre än förra året, att den ekonomiska volymen är större. Att det som råkar vara grönt växer innebär ju i praktiken att något av det dåliga ersätts med något mindre dåligt inom den rådande ekonomiska volymen.

När vind- och solkraft växer på oljans bekostnad är det inte detsamma som att ekonomin växer. Att elbilar blir fler på bensinbilarnas bekostnad leder inte automatiskt till större volym på den totala ekonomin. Att ekologisk odling breder ut sig på det konventionella jordbrukets bekostnad betyder bara exakt vad just det innebär - nämligen att fler, som tidigare odlat med kemikalier och handelsgödsel, nu börjat odla ekologisk.

Det är nästan lika fånigt att säga ”grön tillväxt” är det samma som ekonomisk tillväxt som att säga att svartmålade vitvaror, istället för vitmålade, innebär att ekonomin blir större.

För att ekonomisk tillväxt skall uppstå måste alltså ekonomins volym vara större än året innan. Och året därpå ytterligare större. Konsumtionen måste hela tiden öka. Flödet i ekonomin måste bli snabbare och bredare.

BNP är kan således ses som måttet på penningekonomisk aktivitet i ett land och ger ett officiellt värde på färdiga varor och tjänster som strömmat genom landet. De kan ha brukats, förbrukats eller missbrukats. Skit samma.

Retoriskt utsmyckat kan man uttrycka det så här: Det är omsättningen på antalet toppar och filsingar som räknas, ju kortare livslängd ju bättre. För i den ekonomistiska logiken handlar inte värden i första hand om reella varaktiga värden, utan mer om flödet av varor och tjänster genom samhället. Köp slit och släng hette det förr i tiden – det fanns till och med en air av modernitet över den parollen. Idag är receptet ”köp och släng gärna fortast möjligt”.

Cirkulär ekonomi då? Ja, det är bra. Återvinning, återbruk, hyrprinciper snarare än köpprinciper. Men tillväxt av den cirkulär ekonomin innebär inte detsamma som ekonomisk tillväxt. Det innebär bara att delar av den befintliga BNP:n innehåll skall bytas ut mot något mindre skadligt. Vi kan likställa årets BNP med en tunna fylld med vatten – det grumliga vatten som finns där skall bytas ut mot något mindre grumligt, men det leder inte till att tunnan växer.

Många hävdar att tillväxten alltmer sker inom tjänstesektorn och att vi därmed skulle komma ur sambandet mellan ökade penningekonomiska volymer och negativ miljö- och klimatpåverkan. Man tittar på statistiken och pekar på att tjänstesektorn växer. Jippi! Men vad som döljs inom denna är bland annat växande antal transporter, allt längre resor, allt mer reklam för snabb varuomsättning, längre resor… Cykelreparationer och mysiga caféer där man kan sitta och filosofera utgör delar av promillen.

Det väsentlig för en grön politik kan inte vara att försvara det tankegods som ekonomisk tillväxt bygger på. Som gröna borde vi ställa frågan: Vad är bättre liv? Inte ställa frågan: Hur får vi tillväxt?

Bättre liv och ekonomisk tillväxt går hand i hand under visa skeden av samhällsutvecklingen. Men när vi kommit en bit i utvecklingen når vi en balanspunkt när jakten på ekonomisk tillväxt blir destruktiv. Det är då det gäller att hitta system och strukturer som tar oss ur dess beroende av ekonomisk tillväxt.

Vi borde alla ha sett det för längre sedan – vi gröna såg det redan den dag vi bildade Miljöpartiet. Vi insåg att ju mer vi blir fångar i ett system som bygger på ekonomisk tillväxt ju mer blir vi slavar under systemet. Det är väl också därför en Miljöpartikongress krävt en utredning som analyserar hur vi skall komma ur beroendet, hur vi skall skapa en ekonomi som kan fungera utan tillväxt.

Det är svårt, det skall erkännas, det blir besvärligt, det skall erkännas. Det är väl därför att det är så svårt och besvärligt – och kräver så mycket omtänkande – som partiledningen, nu när den ingår i en socialdemokratiskt ledd regering, försöker begrava idén. Och gömmer sig bakom förslaget att man skall utreda andra sätt attmätavälstånd. Men det är ju inte det som är det avgörande. Det avgörande är ju att vi fastnat i system och strukturer som gjort oss beroende av just ekonomisk tillväxt oavsett om det ger välstånd, välfärd och livskvalitet eller inte…

Jag har försökt beskriva min syn på ekonomisk tillväxt och partiets utmaningar utan att krångla till det genom att inte använda mig av de begrepp som vanligen används i en mer akademisk framställning: ekomodernismen, ekologisk postmodernism och ekologisk pre-modernism. De är viktiga begrepp för att förstå de mer filosofiska grundrena för sättet att tänka. Jag har valt att inte heller köra med namedropping – allt från Peter Kropotkin till Tim Jackson - för att betona att jag långt ifrån är ensam om den världsbild jag har. Det kanske är ett misstag, men det må i så fall vara mig förlåtet.

Hur som helst: i varje tidevarv måste vi ställa oss frågan: vad är bättre liv. I varje tidevarv kommer vi att få olika svar. Nu har vi kommit så långt i samhällsevolutionen att de svar som var högst rimliga i tidigare skede inte längre duger. I det ligger ett grönt partis uppdrag. Att smita ur det är inte bara fegt. Det riskerar att göra partiet utbytbart. Det förnekar det som var det kanske viktigaste uppdrag vi tog på oss när vi bildade partiet. Att utmana de system, strukturer och normer som vänstern och högern gemensamt kommit att värna av ideologiska, nostalgiska och prestigefyllda skäl.

Birger Schlaug